Det blev en rätt lugn dag hemma, fast vi tog en promenad imorse runt det område där vi bor. Min man filmade lite, vi upptäckte att den nya mataffären inte ligger så pass långt hemifrån, jag flydde fegt från en labrador och sedan åt vi en rejäl lunch sådär vid 5-tiden (vi måste verkligen skärpa oss och vi har knappt tre veckor för att klara uppgiften, ja, jag vet).
Dagen innehöll också sin andel stress, givetvis - för att man inte ska tappa vanan, antar jag. Först hade jag väldans ont imorse på grund av förvärkar (nu vet jag att det bara måste röra sig om förvärkar). Sedan trodde jag att jag hade fått en småblödning eller i alla fall börjat tappa slemproppen, och babyn höll sig så ovanligt lugn och stilla inne i sitt lilla (?), sköna bo att det faktiskt kändes skrämmande. Men nu har jag lugnat mig och tror att allt kommer att gå bra - eller hoppas det av hela mitt hjärta i alla fall...
I övrigt har födelsedagen varit fylld med telefonsamtal och mail från familj och vänner - det har varit ovanligt många som hört av sig i år, och sådant värmer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar